Det är rusningstrafik och jag befinner mig på Malmö centralstation. Jag ska till Lund, och för att chockera min vän med att komma i tid planerar jag att ta ett tidigare tåg. Resan tar 10 minuter. Jag har 30 minuter på mig. God marginal. Jag springer slalom mellan människorna för att komma fram till informationstavlorna.
”Lund C - 3 minuter till avgång”
Till biljettautomaterna är det långa köer, så jag ställer mig i den kortaste, någonstans ändå medveten om att det likförbannat är den kö som kommer ta längst tid.
”Lund C - 1 minut till avgång”
Snabba steg mot perrong 3. Tåget står redo för avgång och konduktören plockar upp sin visselpipa. Sista chansen, menar han. Våra blickar möts och min gång förvandlas till språng. Tiden stannar och allt går i slowmotion.
Till "baywatch" dramatiska soundtrack springer jag förbi en rad människor som från ingenstans plockar fram skyltar och plakat.
”you can do it linn” ”run bitch, run”
Slowmotion. Människornas ansikten är förvrängda och deras röster är bara långa, dova vokaler. Någon klappar händer. Dom hejar på mig.
Sista steget. Jag hann. Någon tryckte på playknappen och nu går sekundvisaren i normal takt igen. Utanför applåderar min publik.
Jag sätter mig ner och andas ut.
”Mina damer och herrar, välkomna till detta öresundståg som skall ta oss till kastrup och köpenhamn”
Fel tåg. Jävligt fel tåg.
Tidigare samma dag:
”Linn, är du inte på Lund Central prick kl.15 så åker jag utan dig. Hör du det?!”
|
